Feb 222015
 

Attans! Det blev ett bomskott på jakten igår!

Tyvärr händer det ibland och jag vill ta lärdom av detta för att minsta risken för framtida bomskott. Man kan fundera på skottet på ett vis som inte bryter ner en som jägare utan bygger en bättre jägare. Det absolut sämsta man kan göra är att inte bry sig alls, kanske vissa till och med inte förvissar sig om att det var en bom. För om det var en skadeskjutning så ska det tas om hand på bästa vis oavsett viltslag.

En första fundering kan riktas mot tekniken. Har något hänt med siktets inställning? Ett provskott kan påvisa faktum. I detta fall har inte jag skjutit något provskott men jag gissar att det bara bekräftar min starka känsla av klantigt uselt skott.

Tankar kan gå runt skytteträning, ens egna förmåga och ens uppfattning om den egna förmågan. Med bra träning lär man sig sina gränser. Träning är viktigt inom jakten för att bedriva den på ett etiskt sätt med skott som ska ge dödande effekt utan onödigt lidande. Det passar inte bra att träna i skogen på djur. Men det är ju klart att jakt ger nyttig erfarenhet, se bara till att det är bonuserfarenhet efter träningen. Ju mindre man tränar desto större risk att uppfattningen om förmågan överstiger verkligheten. En annan effekt av träning är att man lär sig känna igen olika fel och när ett dåligt skott är avlossat så kan man ha en känsla av vad för fel som gjordes.

Jakten var en vakjakt på räv under lördag morgon. Jag kom till mitt pass i mörker. Det första jag brukar göra väl i pass är att ladda vapnet. Jag kan inte komma ihåg att jag glömt det tidigare men det gjorde jag igår. Sedan SMS’ade till jaktledaren att jag var på plats. Jag tog upp min handkikare med laser för att mäta in avstånd till referenspunkter och spana av. Jag hade åker från 90 grader till vänster runt framför mig till 160 grader till höger. Jag började mäta avstånd från min högra sida och svepande mer och mer till vänstra sidan. Det var fortfarande för mörkt för att se detaljer. För dem som inte vet och har tittat i bra optik, så är det så att man ser bättre genom handkikaren eller kikarsiktet än utan. När jag kommer till 45 grader åt vänster ser jag en vad jag uppfattar som “gräsbuske”. En bra referenspunkt som stack ut. Lyfter kikaren för att mäta avstånd men ser då tydligt i kikaren att det är ju en räv! Nu står den redan och tittar på mig! Inte bra, rävar är snabba och det är önskvärt att som jägare se räven innan den ser dig. Försökte i detta läga att lägga ner kikaren och lyfta bössan. Det kan inte gå för långsamt för räven kommer antagligen att sticka rätt snart. Det kan inte heller gå för snabbt för räven står trots allt stilla och en snabb rörelse sätter den i språng. När jag lyft upp bössan ser jag det tillbakadragna slutstycket… F-n! Inser att jag glömt ladda. Magasinet ligger i jackfickan. Jag tar upp det och sätter det på plats men det låter och räven börjar springa rakt bort. Jag får i ett skott och provar vissla till. Räven stannar upp, vinklar kroppen till höger och tittar. Jag skjuter och samtidigt som jag skjuter så vrider räven bort kroppen och börjar springa. Efter smällen springer den snabbt som tusan rakt bort till åkerkanten och efter kanten till slutet på åkern.

Nu när jag tänker på skottet så forcerade jag lite för mycket efter laddning av skott i loppet. Jag borde ha tagit mer tid på mig precis vid skottet, bara en sekund eller två. Då hade räven säkert också hunnit börja springa innan avfyrning och i det läget hade jag hållit inne på skottet. Hade jag haft bössan laddad så hade jag skjutit den där jag såg den från början, så länge stod den stilla. Jag mätte 30 meter till där den stod, 70 meter till där den stannade upp vid skottet och 350 meter till den punkt den lämnade åkern och jag inte såg den mer. Den sprang snabbt och friskt. Känslan var en miss till höger om räven. På åkern hittades varken blod eller pälshår. Ammunitionen var Norma VMAX 50 grain i kaliber .223 remington. En snabbexpanderande kula som ger ordentliga skador även vid en mindre lyckad träff.

(Detta bloginlägg räknas som nummer 08 av 53 i Blog53.)

May 132013
 

För någon dag sedan fick jag en fråga om varför jag jagar. Man kan sammanfatta det som en sådan fråga, men hela meddelandet finner du längre ner. Jag tänkte försöka följa upp den frågan här och skriva några rader. Försöka är kanske ett ord man måste betona i den meningen för jakt är ett känsloladdat ämne för många. Lika väl som det finns dem som ogillar att jag med flera andra jagar, så finns det säkerligen dem som ogillar vad jag skriver här som svar. Det här kan man alltså skriva mycket om och vissa håller med och vissa gör det inte.

Först och främst:

Jag har respekt för åsikter. Jag säger inte att någons åsikter är fel och att mina är de rätta. Alla har rätt till sina åsikter och att få framföra dem. Med rättigheten att framföra en åsikt tycker jag att det följer med ett motkrav, att respektera att andra kan ha andra åsikter.

Det jag skriver här är inget försvar. Jag sitter inte i en situation där jag har gjort något som jag behöver försvara. Istället är det ett försök att förklara värderingar från mig och dem som jagar.

Så länge aktiviteter i samhället är accepterade och lagliga så kan man i sann demokratisk ordning tvingas köpa att aktiviteter pågår som man själv inte gillar. Okey, man kan ju framföra sina åsikter och försöka påverka politiker och hur samhället styrs men man vinner inget på att starta krig direkt med utförare. Gäller givetvis båda läger.

Anledningar jag kan komma på varför folk jagar (utan inbördes ordning):

Köttjakt – Man jagar vilt för att få kött. Det kan vara för att man äger mark och jakträtt och på så vis får väldigt billigt kött. För att man tycker om kött med viltsmak. För att man uppskattar att själv få närvara i hela kedjan från att skörda ett ostressat djur, slakta, stycka, tillaga och äta köttet. Väldigt ekologiskt alltså.

Troféjakt – Jakt där man identifierar en trofé till den jaktliga upplevelsen så pass starkt att jakten blir inriktad på djur som ger en trofé. Till exempel kan en jägare då välja att nedlägga ett han-hjortdjur framför ett hon-hjortdjur då endast hanen har horn.

Skyddsjakt – Djur jagas för att de på något sätt är ett problem. Ofta krav från medborgare, t.ex. dem som tröttnar på att rådjur äter upp blomplanteringar. Problemdjur som är en potentiell fara, t.ex. björnar som tappat respekt och rädsla för människor. Djur som förstör ekonomiska intressen så som grödor, skog, underminerar hus och andra konstruktioner eller dödar boskap/tamdjur och andra uppfödda djur. Djur som ställer till med sanitära olägenheter. Djur som utgör omedelbar trafikfara.

Social jakt – Man jagar för att man uppskattar den formen att umgås.

Nöjesjakt – Jakt för att man tycker det är spännande, roligt och ger bra naturupplevelser. Jämförbart med att fiska. Spänningen kommer med att man aldrig vet utgången av det hela.

Regleringsjakt – Vissa djurarter jagas inte alls och skyddas. Vissa djurarter tillåts man jaga väldigt fritt för att de helt krasst inte är så önskvärda i Svensk natur, t.ex. minken. Då är det inte jägare som sitter hemma på sin kammare och kommer på att minkar inte borde finnas utan systemet regleras av organisationer, forskare och myndigheter. Vissa djurarter får jagas relativt fritt. D.v.s. de kanske bara får jagas under en viss tid på året men det finns ingen gräns på hur många individer man tillåts skjuta. Till slut, vissa arter där det är reglerat både när på året man får jaga och hur många individer, ibland även specificerat per kön. Exempel på det är älgförvaltning. Där jag jagar älg har förvaltningen via länsstyrelsen fastställt ett mål om ca 6-8 älgar per tusen hektar i så kallad vinterstam. Avskjutningsmål regleras årsvis för att nå dessa siffror.

Kommersiell – Du jagar för att göra pengar av det. Sälja kött och päls helt enkelt.

Vilka anledningar gäller för mig?

Jag har lite av varje med i mina jaktliga värderingar. Det enda jag inte håller på med av punkterna ovan är jakt p.g.a. ekonomiskt intresse. Visst, jag erkänner, jag är nöjesjägare för jag uppskattar spänningen. Kött är viktigt, inte så pass viktigt att det är enbart för köttet jag jagar men om jag skjuter ett ätbart vilt så tycker jag man ska ta hand om köttet. Annat vore dålig respekt för viltet och slöseri. Skjuter jag ett djur med trofé, t.ex. horn eller ett fint skinn så är det lika där, att ta reda på det ger respekt för viltet. Sociala biten är väldigt bra i mitt fall då jag har förmånen att vara med i jaktlag där de andra är bra kompisar och kunniga jägare som delar med sig av sina erfarenheter. Eftersom jag jagar älg så är jag en kugge i förvaltningen/regleringen. Jag har även varit med på skyddsjakter där man jagat ett vilt till en fördel för ett annat, t.ex. räv för att hjälpa en svag rådjursstam.

Hur jakten genomförs:

Något lika viktigt som varför man jagar är hur man jagar.

Jakt ska givetvis vara;

Säker – Man ska inte skjuta på sådant sätt att man utsätter andra människor, hundar, djurindivider än det man skjuter på, eller egendom för direkt fara. Man ska tänka på var kulan tar vägen om man missar eller skjuter genom djuret.

Nykter – Alkohol och jakt går inte ihop.

Etisk – Man följer lagar och förordningar. Man skjuter inte hondjur som man misstänker har ungar, t.ex. en älgko som man misstänker kan ha skilts från sin kalv. Man skjuter inte sitt första skott mot viltet om man inte är övertygad om att skottet är dödande med minimalt lidande. Man nyttjar inte alla tillgängliga faktorer till sin fördel t.ex. för att genskjuta ett djur som man ser vart det är på väg om det har en GPS-sändar-försedd hund i hasorna, viltet ska ha sina chanser. Man undviker att jaga djur med svag stam även om det är tillåtet. Man väljer rätt individ att skjuta, t.ex. en äldre råbock som “gjort sitt”. Man kan välja att skjuta handjur och låta hondjuren få maximera reproduktionen, vanligt hos skogsfågel som tjäder.

Med respekt för andra i naturen – Många jaktmarker är också en mark för andra typer av friluftsmänniskor att njut i. Strövområden, fiskare, svamp/bärplockare, fågelskådare, motionärer m.m. Då och då stöter man ihop med andra. Då får man tydligt visa att man sett personen och att man har sitt vapen i säker riktning på ofarligt sätt. Självklart jagar inte jag för att döda djur för att andra inte ska få se dem.

Med kunskap och färdighet – För att få jaga måste man ha erlagt prov, teoretiskt och praktiskt. Först då får man jägarexamen och tillåts jaga. Med jägarexamen kan man ansöka om att få vapenlicens hos polisen. När detta är klart bör man i hela sitt jägarliv hålla kunskap vid liv och öva på att skjuta. För att tillåtas jaga måste man ha jakträtten på marken. Det har man om man äger marken eller om man arrenderar jakträtten av markägaren.

Varför frågan kom upp nu:

Jag jagade nyligen bäver och sköt en bäver. Efter detta skrev jag ett inlägg på bloggen med foto som ni hittar här. Det här väckte stor besvikelse för en familj som ville se bäver i samma bygd och jag har fått detta meddelande:

Hello
I will write in English as your tweets indicate you are write in both. While taking my kids through our local östgötska forest to try and find them a beaver without success I decided to google to see if I could see where my nature loving 7 and 11 year could see this rare and lovely creature. Unfortunately, the only google response I found was you showing off this lovely Tjällmo beaver dead. And we have questions. Why is it you think it is OK to take away the chance for us to see this creature which belongs in our wilderness from us. Was the pleasure of destroying life worth it? How is killing a living animal, a part of nature, compatible with someone who proclaims to be a nature lover? Surely, we do not shot and then hold up the corpse of something we love, this is something seen in films from war torn countries? For those moments of sick pleasure in your destruction, you have taken something from everyone else.
Grateful for any insight you can have on this upsetting behavior.

/Nancy

Just när det gäller jakt på bäver kan jag tillägga att jakttiden i området är 1/10-10/5. Det finns ingen avskjutningsgräns på bäver. Av djuret kan man både ta reda på päls och kött. Just bäver är ofta aktuell på skyddsjakt där länsstyrelsen ger ok för jakt utanför ordinarie jakttid (11/5-30/9). Då kan jakt även tillåtas med slagfälla. Dammar och hyddor kan få rivas. Underlag till ett godkännande för skyddsjakt gissar jag oftast är skogliga intressen, d.v.s. att det uppdämda vattnet förstör för mycket skog för markägaren.

Vill man se bäver och vet var och hur så är chanserna goda. Bävrar är inte ovanliga eller få men ändå är det många som aldrig sett en bäver. När man vet hur man gör så är det säkert enklare att bege sig ut i naturen för att se en bäver än för att se en älg. Leta rätt på ett vattendrag. Sök efter bävergnag, hyddor och dammar. Fråga lokala jägare om tips. För en familjgrupp som bor tillsammans i en hydda kan matplatser, dammen och hyddan vara rätt utspridda så även om du hittar en bra matplats så kanske bävrarna är på en annan matplats just då. Välj ett ställe du tror på, t.ex. hyddan. Var på plats vid soluppgång och sitt tyst och stilla fram till förmiddagen. Framför allt, tänk på hur du sitter i vinden. Deras skarpaste sinne är luktsinnet och vädrar den dig så kommer den vara borta innan du förstått att den ens var i närheten. Om möjligt, sätt dig så att din vittring sprids bort från vattnet. Om vattnet är i en ravin så kan vinden lätt rotera runt, då är det svårt med vittring. En sådan gång kan det vara bättre att sitta lite högre. Spana också kvällspass till solen gått ner. Har du tillgång till kanot så prova att glida fram upp i vinden.

Mina framtida blogg-inlägg:

Jakt är en kultur som jag uppskattar att vara en del utav. Jag kommer att fortsätta jaga och det kommer säkert fler inlägg på bloggen om jakt. Jag försöker hålla mina inlägg och foton på en nivå att de inte ska upplevas som stötande, i allmänhet, det kommer alltid vara dem som tycker ALLA jakt-inlägg är stötande.

Hoppas detta har givit någon form av svar och att du tycker det är skrivet med respekt för dig och dina värderingar.

/Daniel

Mar 092013
 

Foto 365 2013-03-09

Foto 365, foto 68, lördag 2013-03-09
Drevkarlskedjan är utställd! Idag har jag varit hos Svenska Jägareförbundet Bogesund på klappjakt efter räv. Den här bilden är från dagens sista såt av fyra (såt = delområde/deljakt av dagens totala jakt). Var annan såt har halva gruppen stått på passkedja och andra halvan gått i drev för att trycka fram djuren mot pass. Här ingår jag i drevet. Vi har ställt upp ute på isen väster om Bogesund (Stora Värtan) och ska snart börja gå österut och föra oväsen. I dagens första såt såg jag en fin räv men på alldeles för långt avstånd för att skjuta med hagelgevär.
På jakten träffade jag också Jonas Vildmark vars blogg jag brukar följa. Där kan man läsa om vildmark, jakt, knivar och säkert lite till.

Feb 242013
 

Foto 365 2013-02-24

Foto 365, foto 55, söndag 2013-02-24
Ikväll var jag till Bogesund för vakjakt på räv. Perfekt väder och fullmåne. Ljuset från månen räcker för att jaga hela natten om man vill. Jag såg en räv men den såg mig först och är man två på en räv så är chansen borta blixtsnabbt. Övriga observationen blev tre rådjur och en örn.

Feb 172013
 

Foto 365 2013-02-17

Foto 365, foto 48, söndag 2013-02-17
Nu på eftermiddagen och kvällen har jag varit på jakt. Vakjakt efter räv ute hos Svenska Jägareförbundet på Bogesund (Vaxholm, Stockholm). Jag satt på pass från klockan 16:00. Det blev snabbt för mörkt för att ta några bra bilder. Det är ca 250 meter till de här rådjuren. När jag gick ut till pass skrämde jag iväg 21 stycken rådjur där. De kom tillbaka ett par timmar senare. Strax efter dem kom 10 vildsvin. Det blev alltså en hel del viltobservationer, mellan 50-60 rådjur (varav det kanske var hälften unika individer) och 10 vildsvin. Någon räv såg jag inte skymten utav men det var ett trevlig vakpass ändå.