Mar 082015
 

Här kommer ett inlägg i ämnet Vildmarksmässan (på Stockholmsmässan i Älvsjö, Stockholm). Det är inte första gången jag skriver i ämnet och tyvärr med samma kritik: Vildmarksmässan 2012 var en flopp!. Jag bara måste skriva igen. Förhoppningsvis är det till hjälp för någon att spara tid och pengar. För ett besök är onödigt. En tur i skogen kommer ge er mer än vad detta är värt. Dess utom hoppas jag de som står för mässan kan lyckas hitta hit och förstå hur mässan upplevs, ta sig i kragen och se till att det förbättras.

Senast jag besökte mässan var 2012. Den var usel. Jag och mitt sällskap kände att mässan inte är värd att besöka i framtiden om de inte påvisar ett mer lockande program. I år gick vi i varje fall, tillsammans med några andra vänner. Vi hade låga förväntningar, programmet visade om möjligt ännu sämre upplägg än 2012… Vi gick med huvudsakligt mål att träffas vi fyra vänner och med ett minimalt mål att vi kanske kunde se något intressant. Målsättningen visade sig vara klok!

Vad är det då som gör denna mässa till usel?
Det finns inte många tillfällen där tillverkare kan samlas och visa hela sin bredd av utbud och närvara med kunnig personal som svarar på frågor och kör demo. Kanske till och med produktutvecklare kan visa sig inte bara för att ge svar på frågor, utan även ta in marknadsönskemål till framtiden. Allt det här saknas! Ett exempel; Tänk dig att du ska ut på fjällvandring i sommar. Du har en del utrustning men du behöver ett tält, ett gaskök och en sovsäck. Du vill se alla modeller från de märken du gillar. Du vill ställa frågor och få tips om detaljer du kanske inte tänkt på. Vad hittar du då på mässan? Ingenting! Ok, med några undantag, det fanns till exempel en seriös spistillverkare på plats. Det saknas mycket representation från de stora utrustningstillverkarna och affärerna. Inget på plats från Fjällräven, Lundhags, Bergans, Norrøna, Hilleberg, Petzl, Black Diamond, Addnature, Alewalds, Naturkompaniet….listan fortsätter….

Vad fanns det som var bra?
Trots att jag kapar helheten vid fotknölarna så finns det vissa ljuspunkter. Det finns några äventyrsresearrangörer på plats, organisationer kring turism på äventyrliga och natursköna resemål, knivmakare, trailrunningspecialister, GPS-tillverkare, etc. Det ges några föredrag. Men tyvärr är det för lite för att dra upp betyget på mässan.

Vad hittar man där som är helt fel?
Ok, för att njuta av livet så kan bra syn ge bättre förutsättningar. Men varför ska man behöva ha minst tre montrar med företag som ger laseroperationer av ögon? Är det rätt för en vildmarksmässa? Det finns fler exempel.

Söker du information om något upplevelse eller utrustning så ger det dig mer att söka på Internet, läsa forum och bloggar, ringa till företag, prata med vänner samt besöka seriösa friluftsbutiker. Glöm inte heller bort egen erfarenhet, att vara ute och testa saker ger mycket! Så väl glädje som kunskap!

Naturligtvis är det här givetvis kopplat till vad man själv tycker en mässa ska ge. Det är helt fritt för dig att gilla mässan. Personligen är jag inte ute efter mässklipp, mässpriser, orelevanta saker utanför temat och vad man kan uppleva som en “knallemarknad”. Jag vill att majoriteten av denna mässa ska vara närvaro av produktkunniga, inspirerande personer, arrangörer, närvaro av olika märkens kompletta produktutbud, introduktioner av nya modeller och bra föredrag.

Ni som arrangerar mössan:
Besök jaktmässan Swedish Game Fair. Var annat år på Elmia och var annat vid Tullgarns slott. Låt er inspireras av det seriösa upplägget och lär er utav detta!

Jag hoppas att prissättningen för utställare har någon form av anpassning efter utställarens förmåga och att man möjliggör för i varje fall ett tiotal icke vinstdrivande organisationer att närvara utan att det blir för dyrt för dem. Se till exempel till orientering och satsningen “Naturpasset”. En utmärkt introduktion för att få ut gemene man i skogen och med vunna kunskaper i att läsa kartan. Det kanske är där det startar som ungdom och ger intresset att fjällvandra senare i livet? Eller intresseorganisationen Geocaching i Sverige som även dem får ut folk.

Totalt, Vildmarksmässans betyg: 1 av 5 🙁

Här kan du hitta information om Vildmarksmässan:
Hemsidan
Instagram
Facebook
Youtube

(Detta bloginlägg räknas som nummer 10 av 53 i Blog53.)

Aug 072013
 

Foto 365 2013-08-07

Foto 365, foto nummer 219, onsdag 2013-08-07
Förra året efter att Per och jag gått i mål i Fjällräven Classic så hade vi tid över i Abisko. Vi var upp till toppen på närliggande berget Njulla i strålande sol, vindstilla och varmt väder. Det var en trevlig tur och den är inte så svår för man kan ta hjälp och åka stolsliften en delsträcka. Den toppen ingår i en serie utav 25 toppar där STF har en topplåda innehållande gästbok plus en hemlig kod. Man kan samla på sig koder från dessa 25 toppar och till slut ha kvalificerat sig till ett STF Toppmärke. Det första får man efter tre loggade toppar. Efter 2012 hade jag alltså en topp och nu denna sommar ville jag gärna öka på det. Under sommarsemestern i år besökte vi åter igen härliga Grövelsjön och där finns de två sydligaste topparna utav de 25. Det är Jakobshöjden samt Svealands högsta topp, Storvätteshågna. Jag lyckades få loss tid för besök till de båda topparna och kunde sedan köpa detta märke på fjällstationen. 🙂 Ett utav årets mål var uppfyllt!
Nästa nivå kräver fyra toppbesök till. I trakterna kring Åre finns ett gäng toppar och till någon kommande sommar planerar jag gärna en tripp dit för fler koder.

Jul 222013
 

Foto 365 2013-07-22

Foto 365, foto nummer 203, måndag 2013-07-22
Idag åkte vi på en lite längre utflykt. Först tio mil i bilen från Grövelsjön till Idre, Särna (nästan), Mörkret och parkeringen vid Fulufjällets Nationalpark. Där vandrade vi två kilometer till Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Där finns för övrigt en earthcache, vilket vi samlade in svaren till. GC2B36A Fulufjället Eartcache.

Jul 212013
 

Foto 365 2013-07-21

Foto 365, foto nummer 202, söndag 2013-07-21
Första dagen på årets fjällsemester i Grövelsjön. Vi har varit ute på en vandring med hela vår familj och hela kompisfamiljen, totalt fyra vuxna och fyra barn. Vi gjorde mat och kaffe på fjället. Efter den vandringen tog jag en trailrunning löprunda upp till toppen på Jakobshöjden. Härligt och jobbigt!

Jul 032013
 

Här är en tredje jämförelse mellan den förladdade TOPO-karta (recreational chart) som levereras i en Garmin Oregon 650t GPS och Garmin Friluftskartan Pro V3. Denna jämförelse visar hur detaljer läggs på/skalas bort beroende på inzoomingsgrad. I samtliga print screen’s så är min GPS konfigurerad med detaljrikedom = normal. Syftet är att ge förståelse för att det som visas på displayen inte bara påverkas utav konfigurerad detljrikedom utan även inzoomningsgraden. Förståelsen är viktig för att kritiskt granska kartjämförelser på Internet och kommer till nytta om du tycker din GPS visar färre detaljer än förväntat eller har för plottrig bild. En intressant observation som inte syns i bilderna nedan är att vid utzooming till 8km på skalsträcket så slutar min GPS visa waypoints och geocachar.

Förladdad topografisk karta, skog, 2km:
rec_skog_2km

Förladdad topografisk karta, skog, 1,2km:
rec_skog_1.2km

Förladdad topografisk karta, skog, 800m:
rec_skog_800m

Förladdad topografisk karta, skog, 500m:
rec_skog_500m

Förladdad topografisk karta, skog, 300m:
rec_skog_300m

Förladdad topografisk karta, skog, 200m:
rec_skog_200m

Förladdad topografisk karta, skog, 120m:
rec_skog_120m

Förladdad topografisk karta, skog, 80m:
rec_skog_80m

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 2km:
fri_skog_2km

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 1,2km:
fri_skog_1.2km

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 800m:
fri_skog_800m

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 500m:
fri_skog_500m

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 300m:
fri_skog_300m

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 200m:
fri_skog_200m

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 120m:
fri_skog_120m

Garmin Friluftskartan Pro V3, skog, 80m:
fri_skog_80m

Jun 262013
 

Foto 365 2013-06-26

Foto 365, foto nummer 177, onsdag 2013-06-26
Kvällens pyssel efter att barnen somnat blev att brodera fast mitt märke jag fick efter genomförandet av Fjällräven Classic. Den svarta färgen upptill och nedtill i bakgrunden indikerar att märket gäller för mitt första genomförda lopp. Jag kan inte ordningen på de andra färgerna men de har koll på hur många lopp man genomfört och man får ett märke med ny färg för varje gång. Just nu är det lite paus i borderandet. Tråden gick av innan jag blev helt färdig.
På det tomma utrymmet till vänster är det tänkt att jag ska få ett STF Toppbestigningsmärke att brodera fast. Jag har endast besökt en utav deras toppar och behöver två till innan jag får lägsta valören. Om allt passar så blir det en topp till besökt om en månad när vi är i Grövelsjön.

Jan 262013
 

Sommaren 2012 genomförde jag vandringsloppet Fjällräven Classic tillsammans med min kompis Per Hopstadius. Det är en härlig vandring om 110 km från Nikkaluokta till Abisko. Våra platser i startgrupp 1 hade vi köpt direkt när försäljningen började i oktober 2011, så vi hade haft gott om tid till förberedelser. Att köpa biljetterna direkt vid släppet är klokt för det här är ett uppskattat och populärt vandringslopp med deltagare från hela världen. Startgrupp 1 blev slutsålt snabbt!

En fundering vi hade inför loppet var resan till och från Kiruna. Vi ville flyga och våra funderingar var kring biljettpriser. Vi tänkte att med ett behov av biljettinköp på reguljärflyg nästan ett år i förväg så kunde vi lära oss lite om den marknaden och hur man gör smarta affärer. Det vi lärde oss är att det är oberäkneligt! Det var bara en aktör som trafikerade sträckan, SAS. De hade ett par avgångar per dag. Vi vågade inte vänta hur länge som helst och riskera bli utan biljetter. Vi köpte våra biljetter tidigt, redan i oktober 2011. Efter det var samma biljettyp både nere på halva priset mot var vi betalade och också uppe i betydligt högre summor. Det svängde fram och tillbaka och antalet platser som var kvar av billigaste biljettypen svängde också upp och ner i antal! Kort och gott, vill man flyga någonstans och det finns biljetter i prisklass som motsvarar ens behov, köp med en gång och strunta i vad som händer med priset sedan!

Fjällräven Classis reklam i SAS kundtidning
Redan på flyget upp fick vi en skön känsla om vad som väntade! I stolsfickan vid våra säten på flyget låg SAS kundtidning. Ett uppslag bjöd på denna härliga bild. Visst ser det härligt ut!?

Camp Ripan Kiruna
Per och jag var inte så inbitna i detta att vi ville tälta före och efter loppet. Det räcker med nätterna under vandringen. Inte för att vi hade något emot att tälta, men det är uppskattat med lite bekvämlighet också. Vi hade bokat ett varsit enkelrum på Camp Ripan en natt. Det var stora rum med gott om plats. Pers rum hade ingången till vänster och min var till höger.

Fjällräven Classic incheckning
Incheckningen till loppet var på en skola intill Camp Ripan. Där fick vi våra kartor, vandringspass, avfallspåsar och signalröda säkerhetsskynken. Vi fick också välja frystorkad mat, gasmängd och det fanns en sorts bröd att ta utav. Naturkompaniet hade en provisorisk butik och Fjällräven hade en enklare kaffeservering.

Mountain House
Den frystorkade maten vi fick välja utav var olika rätter från tillverkaren Mountain House. Varken jag eller Per hade erferenhet utav detta märke. Vi hade googlat på Mountain House före resan till Kiruna och hittat många synpunkter, nästan alla var negativa och gav indikationer på några rätter att undvika. Så här efter loppet kan jag instämma med dem som skriver negativt om märket! Oj, oj, oj vad mycket sämre det var än de rätter man provat från andra leverantörer! Usel smak! (Nu på loppet 2013 byter man leverantör.) Det bästa vi provade under träningsvandringar inför loppet var Blå Band Expedition meal Ola Skinnarmos pasta carbonara.

Fjällräven Abisko Lightwight 2
Vi gjorde en sista generalövning att sätta upp tältet, ett Fjällräven Abisko Lightweight 2. Vi delade upp så jag fick tältet i min ryggsäck och Per fick tältpinnar och bågar i sin.

Vi hade åkt till Kiruna med dagens första flyg. Vi hade gott om tid. Efter incheckningen gick vi på promenad i Kiruna. Kollade runt, fotograferade och laddade oss med skräpmat.

Jan 112013
 

Lundhags Professional High
(Mina Lundhags till vänster och annat märke till höger.)

Nu har jag haft min blogg ett tag, men aktiv inläggsskibent, det har jag inte varit! Ändå visar statistiken på en sparsam men kontinuerlig ström av besökare. Nu kollade jag precis statistiken över vilka sökord som använts när man hittat hit via sökmotorer. I ledning finner man då “Lundhags Professional High”. Jag skrev ett inlägg för lite mer än ett år sedan om dessa kängor då jag köpte dem. Med respekt för visat intresse för er som hittar hit i hopp om att finna information om kängan vill jag nu skriva några rader! 🙂

Mina erfarenheter hittills av kängorna Lundhags Professional High

Mina kängor köptes runt november/december 2011. De kostade då 3799 kr hos Kängspecialisten. Nu verkar de kosta 3999 kr enligt deras hemsida.

Nu har jag hunnit använda dem en del och samlad på mig lite erfarenhet. Glädjande så är alla erfarenheter odelat positiva! Det här är ett köp och en produkt som jag är mycket nöjd med!

Mitt användande har varit blandat. Första turen med dem var en chansning på mer än 20 timmar i sträck i en ny känga. Alla med erfarenhet vet hur det kan gå med det. Jag hade tur(!/?) och mina fötter trivdes bra utan skador. Den turen var en extrem geogachingtur och sedan den turen har kängan varit med på flera geocachingturer i skog och mark. Det jag tycker man ska räkna med oavsett märke och modell på en så högskaftad känga är att de kan kännas otympliga i viss klättring, t.ex. i träd, något som ofta förekommer i geocaching med lite högre T-rating. Men i viss klättring har jag också uppskattat stadgan och styvheten.

Kängan köptes även för att användas under vandringsloppet Fjällräven Classic. Det är ett lopp från Nikkaloukta till Abisko med distansen 11 mil. Den vandringen genomfördes med packning på ca 14-15 kg. Inför loppet genomförde vi övningsvandringar i Tyresta nationalpark med liknande packning vid några tillfällen. Även med packningens last så kändes alltid kängan bra. Dess sula har mycket bra grepp på den steniga terräng som finns på sträckan till Abisko. Ni som har vandrat där vet hur det ser t.ex. efter passagen av Tjäktja-passet. Vid kliv på stenar med skarpa vassare kanter så sprider sulan belastningen bra till foten och det känns bra att vandra.

Mitt tredje större användningsområde har varit vid jakten. Jag har haft dem i skogen från jakten började i varma augusti 2012 och nu senaste söndagen i januari 2013. Komforten är god oavsett om man sitter på pass, står eller rör sig aktivt i jakten. Den här jaktsäsongen har varit blötare än de senaste åren före. Då jag varit ute så har påfrestningen inte varit väta i nederbörd utan vattenmättad mark. Passager i vattensjuk mark. I de lägena slår kängorna inte stövlar eftersom stövlar oftast har ännu högre skaft. Nu har jag pressat kängorna till max. Gått med vattennivå nästan upp still skaftens topp. Det samma vid jokk-passager under Classic-loppet. Än så länge har jag inte fått in en enda droppe i läckage! Mycket bra! 🙂 Det man kan säga om min användning under den här jaktsäsongen är att vintern har varit rätt mild. Vid en riktigt kall vinter och en jakt där jag sitter stilla på pass så kommer den här kängan att vara för kall för mig.

Under all användning av kängorna har jag haft två lager sockor. Jag tycker det är bra för komfort, minska risken för skavsår och blåsor, ta hand om lite fotsvett och ge isolation när det är kallt. Alltså två lager sockor oavsett om jag använt dem i sommarvärme eller vinterkyla. Jag har också varit noga att ha flera uppsättningar sockor att byta emellan. I fjällen hänger man de svettiga på tork utanpå ryggsäcken. Jag har satsat på kvalitetssockor från Naturkompaniet. De har kostat en del men jag är övertygad om att de gör nytta för pengarna. På deras hemsida hittar jag tyvärr inte de modeller jag köpt men de är utav märket Smartwool. Jag gillade inte de paket som fanns färdiga för tvålagerlösningar. Det jag hade att invända var längden på dem där jag tycker alla paket hade för korta skaft. Därför valde jag ut inner och ytterstrumpa var och en för sig.

Vården av kängorna har jag inte skött exemplariskt… Jag har varit noga med att hålla dem rena men de har inte fått någon kärlek än i form av insmörjning. Det tror jag vore på sin plats för att göra mig lika nöjd under kommande år!

Till sist om fötterna;
En bra upplevelse i kängorna hänger mycket på fotvården. Nagelvård, ta hand om förhårdnader, hålla rent och byta strumpor. Missköter man sig ökar risken för problem i vilken känga som helst.

Summering;
Jag är mycket nöjd! Kängorna har överträffat mina förväntningar! Jag har haft tur att de passat mina fötter väldigt bra, för mig var det inga besvär att gå in dem. Om jag tvingas köpa en känga i morgon, då är chansen 100% att jag köper denna kängan igen!