Feb 222015
 

Attans! Det blev ett bomskott på jakten igår!

Tyvärr händer det ibland och jag vill ta lärdom av detta för att minsta risken för framtida bomskott. Man kan fundera på skottet på ett vis som inte bryter ner en som jägare utan bygger en bättre jägare. Det absolut sämsta man kan göra är att inte bry sig alls, kanske vissa till och med inte förvissar sig om att det var en bom. För om det var en skadeskjutning så ska det tas om hand på bästa vis oavsett viltslag.

En första fundering kan riktas mot tekniken. Har något hänt med siktets inställning? Ett provskott kan påvisa faktum. I detta fall har inte jag skjutit något provskott men jag gissar att det bara bekräftar min starka känsla av klantigt uselt skott.

Tankar kan gå runt skytteträning, ens egna förmåga och ens uppfattning om den egna förmågan. Med bra träning lär man sig sina gränser. Träning är viktigt inom jakten för att bedriva den på ett etiskt sätt med skott som ska ge dödande effekt utan onödigt lidande. Det passar inte bra att träna i skogen på djur. Men det är ju klart att jakt ger nyttig erfarenhet, se bara till att det är bonuserfarenhet efter träningen. Ju mindre man tränar desto större risk att uppfattningen om förmågan överstiger verkligheten. En annan effekt av träning är att man lär sig känna igen olika fel och när ett dåligt skott är avlossat så kan man ha en känsla av vad för fel som gjordes.

Jakten var en vakjakt på räv under lördag morgon. Jag kom till mitt pass i mörker. Det första jag brukar göra väl i pass är att ladda vapnet. Jag kan inte komma ihåg att jag glömt det tidigare men det gjorde jag igår. Sedan SMS’ade till jaktledaren att jag var på plats. Jag tog upp min handkikare med laser för att mäta in avstånd till referenspunkter och spana av. Jag hade åker från 90 grader till vänster runt framför mig till 160 grader till höger. Jag började mäta avstånd från min högra sida och svepande mer och mer till vänstra sidan. Det var fortfarande för mörkt för att se detaljer. För dem som inte vet och har tittat i bra optik, så är det så att man ser bättre genom handkikaren eller kikarsiktet än utan. När jag kommer till 45 grader åt vänster ser jag en vad jag uppfattar som “gräsbuske”. En bra referenspunkt som stack ut. Lyfter kikaren för att mäta avstånd men ser då tydligt i kikaren att det är ju en räv! Nu står den redan och tittar på mig! Inte bra, rävar är snabba och det är önskvärt att som jägare se räven innan den ser dig. Försökte i detta läga att lägga ner kikaren och lyfta bössan. Det kan inte gå för långsamt för räven kommer antagligen att sticka rätt snart. Det kan inte heller gå för snabbt för räven står trots allt stilla och en snabb rörelse sätter den i språng. När jag lyft upp bössan ser jag det tillbakadragna slutstycket… F-n! Inser att jag glömt ladda. Magasinet ligger i jackfickan. Jag tar upp det och sätter det på plats men det låter och räven börjar springa rakt bort. Jag får i ett skott och provar vissla till. Räven stannar upp, vinklar kroppen till höger och tittar. Jag skjuter och samtidigt som jag skjuter så vrider räven bort kroppen och börjar springa. Efter smällen springer den snabbt som tusan rakt bort till åkerkanten och efter kanten till slutet på åkern.

Nu när jag tänker på skottet så forcerade jag lite för mycket efter laddning av skott i loppet. Jag borde ha tagit mer tid på mig precis vid skottet, bara en sekund eller två. Då hade räven säkert också hunnit börja springa innan avfyrning och i det läget hade jag hållit inne på skottet. Hade jag haft bössan laddad så hade jag skjutit den där jag såg den från början, så länge stod den stilla. Jag mätte 30 meter till där den stod, 70 meter till där den stannade upp vid skottet och 350 meter till den punkt den lämnade åkern och jag inte såg den mer. Den sprang snabbt och friskt. Känslan var en miss till höger om räven. På åkern hittades varken blod eller pälshår. Ammunitionen var Norma VMAX 50 grain i kaliber .223 remington. En snabbexpanderande kula som ger ordentliga skador även vid en mindre lyckad träff.

(Detta bloginlägg räknas som nummer 08 av 53 i Blog53.)

Feb 082015
 

40

Senaste två veckorna har enkom handlat om VAB och egen sjukdom. Båda grabbarna har varit hemma över en vecka med feber. Själv har jag varit hemma hela veckan som gått med feber och tre dygn över 40C. Därför har det inte hänt mycket. Imorgon tänker jag arbeta igen och hoppas att piggheten snart infinner sig.

(Detta bloginlägg räknas som nummer 06 av 53 i Blog53.)

Jan 252015
 

Nedjan old photo

Nu när jag funderat lite på apparatdykning igen så har alla mina gamla böcker och papper plockats fram. Jag ska snart ge mig på PADI Open Water Diver och Advanced Open Water Diver -böckerna för att repetera teorin. När jag bläddrar i min loggbok läser jag om de dyk jag gjort. De är inte så många men hög procentdel utav dem uppskattades mycket. Jag hittar fyra dyk på vraket Nedjan utanför Gävle. Eller egentligen två… De två första dyken jag var med på, där hittade vi inte ens vraket. Nya försök gjordes vilket gav två fina dyk. Jag tror att vraket Nedjan hamnar på topplista hos alla Gävledykare över de bästa lokala dyken även om det för vissa kanske känns skrämmande med ett väderutsatt läge och djup som inte ger så långa bottentider.
Vrakdyket gjorde intryck på mig och upplevdes som spännande med en inblick i historian som inte fler än dykare kan uppleva. Intrycken fick mig att gå kursen för PADI Wreck Speciality och söka upp vrakdykarmöjligheter på utomlandsvistelser. Innan mitt dykuppehåll drömde jag om vrakdykning i Norge på WWII-vrak, en dröm som kanske får möjlighet att gå i uppfyllelse någon dag.

Nu ska jag inte ta ut någon seger i förskott och se fram emot olika dyk. Men jag har i varje fall kommit en bit på vägen tillbaka till dykningen. Jag har besökt en dykläkare där undersökningen genomfördes utan problem. Det som återstår av undersökningen innan det är helt grönt för dykning igen är att genomföra en ny lungröntgen, något som jag hoppas blir av inom ett par veckor.

Nedjan 2002-09-07

(Detta bloginlägg räknas som nummer 04 av 53 i Blog53.)

Jan 012015
 

Nytt år och nya utmaningar! Tidigare försökte jag mig på Foto 365, ett projekt att under 2013 publicera ett foto per dag. Det gick ju åt pipan för mig där jag endast höll ut 291 av 365 dagar medan min projektkompis Per-Eric höll ut alla 365 dagar.

Nu har Per-Eric och jag funderat ut en ny utmaning för 2015:
1. Att under varje kalendervecka publicera ett bloginlägg. 2015 har veckonummer upp till 53 så det ska bli minst 53 bloginlägg.
2. Ett inlägg räknas inte om det enbart är ett foto men får givetvis innehålla fotografier.
3. Ett inlägg måste ha en textmassa som förmedlar något.
4. Ett inlägg får handla om precis vad som helst.
5. Under varje vecka ska ett inlägg publiceras, dispens till senarelagd publicering godtas om hela veckan spenderas utan Internet-åtkomst eller vid sjukdom.
6. Inlägg får inte publiceras för tidigt under en vecka och räknas på veckan efter.
7. En vecka med mer än en publicering innebär inte att man ligger på plus och kan hoppa över veckan efter.
8. Detta inlägg räknas inte för vecka 01!