Vildmarksmässan 2012 var världens flopp! Riktigt usel och varken värd spenderad tid eller spenderade pengar! Eftersom jag vet att en del utrustningsinköp ska ske i år så hade jag verkligen sett fram emot mässan. Jag behöver bland annat köpa ett tält och en sovsäck. Jag hade sett ut några modeller som jag trodde på, t.ex. ett tält från Fjällräven. Jag hade räknat med att mässan skulle bjuda på tillfällen att tala med kunniga trevliga representanter från olika tillverkare och större butiker. Tyvärr visade sig möjligheterna vara väldigt begränsade!
Mitt tips om ni läser detta idag och funderar på ett mässbesök imorgon, söndag. Gå inte! Lägg tiden på ett besök ute i naturen istället!
Ända sedan jag började med geocaching så har det funnits vissa cacher som lockat extra mycket. Anledningen till det kan variera från cache till cache eftersom hobbyn är så bred, den kan utföras på många sätt och med många olika typer utav upplevelser. Bland upplevelser man kan få finns definitivt naturupplevelser, att få se nya ställen man inte kände till tidigare och att få besöka platser som kan kräva ansträngningar för att nå. Många andra upplevelser kan räknas upp men just dessa tre nämnda erbjöd cachen Sparin som jag haft ögonen på över ett år. Sparin är ett grund i Mälaren. Det ligger rätt isolerat och det är inte många ställen på Mälaren där man har så långt till land. På platsen finns det inte så mycket. Det är en radarreflektor placerad på ett fundament. Själva grundet bryter ej vattenytan. Men även om det låter spartanskt så hör jag till dem som ändå uppskattar att besöka sådana platser!

Hur når man då denna cache? Svaret beror på årstiden. I somras var mina geocachingkompisar hit. En utav dem har båt och de loggade rätt många svårtillgängliga Mälar-cacher under en dag. Tyvärr kunde inte jag följa med just den dagen. Eftersom jag inte har någon egen båt blir det svårt att nå platsen sommartid. Min förhoppning var alltså att vänta till denna vinter och att isen medgav att jag kunde ta mig hit. En bit in i denna vinter kändes det hopplöst mild och varmt men så vände temperaturen och Mälaren fick chansen att lägga sig. Sjökort studerades på Eniro för att planera färdvägen. Iskonditioner följdes i sparsamma rapporter på Isplanket. Speciellt intressant var de farleder som passerar i grundets närhet. Det händer att isen bryts där. Det gör att en tur på isen kan behöva avbrytas om man stöter på en ränna med öppet vatten eller dålig is. Har man riktig otur bryts rännan när man är på fel sida för att ta sig tillbaka.
Nu hade jag lagt in bevakning på denna geocache. Allt som loggades på den skickades ut på mail till mig. Det började hända grejer en bit in i februari. Bland annat kom en logg från cacheägaren Trang som rapporterade om bra förutsättningar.

Även om förutsättningarna är bra så råder det delaktiga meningar om hur man ska vistas ute på isen. Jag vet att många tycker det är vansinne med en solo-tur. Det var precis var jag genomförde, jag var ensam på utflykten. Det är en risk och jag tog den. Den totala risken försökte jag i varje fall reducera. Min hustru var väl informerad om mina planer och hålltider. Jag hade med min en tracker som jag köpt. En Garmin GTU-10. Det är en GPS med inbyggd mobildel för GSM/3G/GPRS. Den skickar regelbundet min position till en server på Internet så länge som jag är inom mobiltäckning, oavsett operatör och i hela Europa. Med hjälp utav denna kunde min hustru se var jag befann mig och att jag var i rörelse. Tracken ovan visar en del utav min tur inklusive delar i bil.

Här visas tracken från promenaddelen.

Så här såg den inspelade tracken från min GPS ut. Det är en Garmin GPSMAP 62s och den tracken skickas inte med modem eller något sådant, den har jag tankat ur min GPS väl hemma igen.

Från parkeringen var det nästan 3km promenad över isen till Sparin. Nu blev det promenad för mig eftersom jag inte har några skridskor. Under promenaden hade jag ryggsäck. I den fanns mobiltelefon i vattenskyddad behållare, kläder i vattentät påse, varm dryck och lite att äta. Kläder i påse är bra. Om man går igenom isen så har man något torrt att ta på sig men det fungerar också som flythjälp. Givetvis hade jag isdubbar och pik/stav att prova isen med. Det man kan ha mer som jag inte hade är en kastlina. Dagen var vacker och det var mängder utav skridskoåkare ute så även om jag var ensam så hade en lina varit bra om jag eller någon annan hamnat i nöd.

100 meter före Sparin fanns en råk. Den var jättelång i ost-västlig riktning. Omöjlig att runda. Många skridskoåkare passerade på några platser. Jag observerade dem och närmade mig försiktigt en utav dessa passager. Kände mig för med stav/pik på den återfrusna isen och hittade ett ställe med bra is.

Min passage.









Väl framme vid Sparin satt jag en stund för att njuta av kaffe plus chokladkaka. Under tiden jag satt där passerade säker 150 skridskoåkare! Vissa grupper så många som 30 personer. Ett par hjälpte mig med att fotografera mig på platsen. Turen uppskattades av mig. Det var en strålande härlig dag. Det var roligt att besöka en plats som inte så många besöker. Jag vill framföra ett tack till Trang för denna cache och för hans andra cacher av samma kaliber!

Nu på torsdag 8:e mars slår portarna upp för Vildmarksmässan i Älvsjö. Jag tänker besöka mässan även i år och har gjort det de senaste åren. Jag gillar verkligen den här mässan! Att få känna och klämma på massor av utrustning som man inte ser i butik annars. Att få tala med intressanta och kunniga personer om upplevelser och utrustning. Det uppskattar jag! En viktig händelse om man gillar att bevaka vad som händer, inte bara med utrustning utan även hos arrangörer av upplevelser. Bilden ovan har jag tagit själv. Den är fotograferad med en Canon EOS 40D + Canon EF 70-200 f2,8L USM @ 200mm. (ISO 800, 1/200s, f2,8.) Jag fotograferade bilden ifrån ett gömsle vid ett besök hos Håkan Vargas Sundberg och hans hustru Eva. De driver företagen Sweden Wildlife och Vargas Vildmarkslodge. Deras anläggning ligger naturskönt i Hälsinglands inland och arten på fotografiet är givetvis en brunbjörn, latin ursus arctos. Håkan och Eva är exempel på företag som visar upp sig och erbjuder upplevelser. Just i år har Håkan inte bara en monter utan håller även seminarier om björskådningen hos dem. Det här är något jag verkligen vill rekommendera. Gå på seminariet, prata med Håkan men framför allt, åk till dem och besök gömslet. Det är värt var enda krona!
I år är mässan extra viktig för mig. Anledningen är att jag och min kompis Per ska vandra Fjällräven Classic. Till det loppet har jag en del utav den utrustning som jag behöver. Men det är några saker som jag vill inhandla före loppet. Bland annat ett tält och en ny sovsäck. När man har behov av sådan utrustning är mässan guld värd! Ett jättebra tillfälle att få tips och råd. Har man tur så kan det vara erbjudanden på just det man vill ha. Jag hoppas på att hitta något utav det jag behöver!

Under vintern har det dykt upp en ny bra site inom geocaching-communityt. Det är en ambitiös svensk geocachare som startat siten Project-GC. Den är fortfarande under uppbyggnad så det kanske inte är allt som stämmer än men jag tycker det verkar utvecklas med rasande fart!
Det siten gör är att leverera geocaching-statistik. Det finns en hel del olika statistiska siffror att redovisa när det gäller geocaching! Flera geocachare är riktiga statistiknördar och ärligt talat så håller jag väl själv på att bli sådan.
Om man skapar sig ett konto på siten så kan man t.ex. jämföra sig men någon annan. På bilden ovan ser ni jämförelsetal mellan mitt konto på Geocaching.com och Graazzt som är aliaset för en utav mina geocaching-vänner. Som ni ser på listorna ligger jag i lä när det kommer till siffror!
Klickar man runt lite så kan man hitta helt galna siffror! Nu ligger som sagt siffrorna efter på Project-GC. Man hittar en svensk som loggat mer än 10.000 st geocacher. Väldigt imponerande men i själva verket finns det några till som kommit så långt. Man kan också hitta en svensk som loggat cacher mer än 800 dagar i rad utan uppehåll. Så med detta bör jag kunna försvara mig mot dem som tycker jag är galen, eller!!??

9-10 juni 2012 arrangerar Friluftsfrämjandet Gävle vandringsloppet Fjällräven Halv Classic 2012 Gästrikland. Gävles lokalavdelning har arrangerat halv-classic de senaste åren i Gävles närhet. Det har skett i samarbete med Fjällräven. Nu har inte Gästrikland några kalfjäll att stoltsera med, men det finns en hel del intressant natur! Hela Gästrikland har en variation av vackra skogar, kustlandskap, vattendrag som t.ex. Dalälven och i den norra delen något högre terräng. Nu ska jag erkänna att jag är född i Gävle och uppväxt i Valbo så viss lokalpatriotism gör säkert en påverkan! Just i år, 2012, är halv-classics sträckning rätt intressant. Loppet följer Gästrikeleden som går runt hela landskapet. Starten är i Hedesunda. Det är hemorten för min kompis Per som jag ska vandra full-classic med. Sedan går loppet via Hyttön och rakt över en jaktmark som jag är med och arrenderar! Hemmaplan alltså.
Målet är i Hemlingby, en plats jag besökte flera gånger per vecka då jag bodde i Gävle. Det är Gävles friluftscentrum nummer 1. Gävle har många spårcentraler med elljusbelysning, trevliga sträckningar och bra skidspårspreparering men Hemlingby är min favorit. Halv-classic fyller ett bra syfte. Många kanske tycker att Lappland och full-classic är för långt bort eller för lång vandring. Andra kanske tycker att detta är en bra övning inför det riktiga loppet. Jag och Per har inte pratat ihop oss om vi ska nyttja tillfället. Det är säkert så väl trevligt som nyttig övning. Vi får helt enkelt se hur det blir. En vän, Jimmy, genomförde loppet 2011 i hög värme, men med bra erfarenhet och goda rekommendationer.
Planering och drömmar!
Jag är sådan att jag njuter av stadiet att planera och drömma om något i framtiden. Kolla på bilden ovan! Den är väl så vacker, att den till och med kan få någon som inte tänker genomföra Fjällräven Classic att drömma! Eller hur!? Oavsett om det är en dagsutflykt, en semester, ett maraton eller ett vandringslopp som ligger framför mig i tiden så sitter jag gärna vid datorn och studerar ämnet. Det finns massor att hitta. Eftersom jag inte är pionjär och genomför något helt otestat så har många före mig dokumenterat ämnet väl. Entusiaster och professionella som delar med sig. Bloggar med inlägg som tipsar, motiverar och målande beskriver. Wikipedia med fakta. Filmer på Youtube, kanske med produkttester eller bara härliga att se. Fotoalbum på Flickr. Webshopar där man kan jämföra utrustning. Med mera…
Fjällräven Classic är naturligtvis inget undantag. Det är inte heller en exklusiv Svensk angelägenhet. När man googlar hittar man mycket på svenska men även tyska, engelska och andra språk. Loppet och den Svenska naturen lockar besökare från andra länder. Visst är det trevligt! Att vi i Sverige har natur att vara stolt över!
Jag tänkte ge några tips på läsning för den som är intresserad just i detta ämne.
Béatrice Karjalainen är en tjej som genomfört flera lopp. Följ länken så kommer du till hennes blog. Där kan du läsa vad hon skrivit om sina lopp.
På Flickr kan du hitta en hel del fotografier från tidigare lopp. Flera har valt att ansluta sig till gruppen Fjällräven Classic.
När jag är ute efter utrustning så tittar jag mycket på Addnature och Naturkompaniet. Det finns förstås många fler men det är hos dessa två jag oftast söker fakta. Per och jag har satt upp en mapp som vi delar på i Dropbox. Där för vi excel-ark över utrustning som är intressant att välja på. Just nu kartlägger vi sovsäckar. Om det blir ett bra excel-ark när det är färdigt så kan jag dela med mig utav det här.
Tillverkare har ofta mer än en bra hemsida där produkter presenteras. Här är loppets arrangör Fjällräven exceptionellt bra!! De har en riktigt bra Youtube-kanal som inte bara koncentreras runt deras produkter utan även ger riktigt bra tips!
Här är en instruktion hur du lagar en reva i ditt tält:
Här är en intervju med Béatrice Karjalainen som nämns ovan:
Klicka runt på Internet och dröm! Kanske Du är med nästa år!?
Jag använder VMware Player för att köra några virtuella maskiner. Till en början var det enbart en maskin som hade många olika roller i det jag laborerade med. Då var det inte några problem med enda virtuella maskins nätverks-konfiguration och alla behov jag hade uppfylldes. Med tiden ville jag utveckla min lab-miljö till att vara flera virtuella maskiner med olika roller fördelade per maskin.
Kraven blev så här:
3 virtuella maskiner.
OS MS Server 2008 R2 64bit.
Statiska IP-adresser.
1 domain controller för en domän (inkluderande en DNS).
Alla 3 maskinerna på samma IP subnet med obegränsad kommunikation mellan dem.
Alla 3 maskinerna ska ha Internet-åtkomst.
Problem uppstod när jag satte upp lab-miljön enligt kraven ovan och saknade kontroll över närverksinställningarna. Det kändes instängt och fyrkantigt. Vid tilldelning av nätverkskort till den virtuella maskinen så passade inget alternativ bra för helhetsbilden. Dess utom önskade jag kontroll över vilket IP subnet som ska användas och hur stor del av mitt subnet som ska gå till DHCP-scope’t och vad som blir över till mina statiska tilldelningar.
Känner ni igen scenariot? Då kanske det här kan hjälpa er. Lösningen är inte så svår.
Efter lite googling hittade jag att VMware Player har ett gränssnitt för att konfigurera näten, det är bara det att den binären installeras inte default, så handpåläggning krävs för att få den på plats. Det är lösningen på kontrollen över näten!
För att uppfylla mina krav ovan om att alla maskiner ska vara på samma nät, så vill jag i i Virtual Machine Settings tilldela ett nätverkskort per maskin av typen Host-only. Efter detta har maskinerna obegränsad kommunikation med varandra och jag har skaffat mig kontroll över IP subnet samt adresser för DHCP och statisk tilldelning. Men det här ger inte någon utav maskinerna åtkomst till Internet via min värddator. Lösningen på det kan göras på lite olika sätt. Jag valde att i Virtual Machine Settings tilldela ytterligare ett nätverkskort till en utav maskinerna av en typ som ger åtkomst till Internet. Jag valde typen NAT men det borde fungera bra med Bridged också. Sedan aktiverade jag Internet-delning på denna maskin och de andra maskinerna får åtkomst till Internet via maskinen.
I min lab-miljö har jag en server som agerar domain controller. Den kommer alltid att vara igång när jag laborerar. Därför föll valet naturligt att tilldela det extra nätverkskortet till den. Har man den avstängd, ja då försvinner naturligtvis Internet-åtkomsten för de andra maskinerna. Mina maskiner med endast ett nätverkskort av typen Host-only konfigureras att ha både DNS och default gateway till IP-adressen på det nätverkskort som har typen Host-only i min virtuella maskin med två nätverkskort och Internet-delning.
Så där! Nu är all kommunikation på plats och under användarens fulla kontroll!
Hoppas det här kan vara till någon hjälp. Nedan följer några print screen’s på arbetet. Notera att med nya versioner av VMware Player kan förutsättningar förändras både till det bättre och till det sämre. När du läser det är kanske det är helt förlegat.

Extrahera alla filer i installationspaketet (EXE-filen) till en mapp, här kallad katalognamn.

I mappen ovan, sök upp filen network.cab.

Öppna filen network.cab och i den, sök upp filen vmnetcfg.exe.

Kopiera in filen vmnetcfg.exe i mappen för din VMware Player-installation.

Om du startar vmnetcfg.exe så får du kontroll över konfigurationen av de nät som tilldelas med de olika typerna. Eventuellt kanske du måste tilldela olika typer till dina maskiner först så att de används (se nedan)???

Tilldela två nätverkskort till din gateway-maskin. En utav typen Host-only och en av typen NAT.

Konfigurera IP på NAT-nätverkskortet. Jag valde statisk och en lämplig IP utifrån vad jag hade konfigurerat med vmnetcfg.exe.

Aktivera Internet-delning på NAT-nätverkskortet.

Konfigurera IP på Host-only nätverkskortet. Jag valde statisk och en lämplig IP utifrån vad jag hade konfigurerat med vmnetcfg.exe. OBS! Ingen default gateway konfigureras.

På övriga maskiner tilldelas endast ett nätverkskort och det av typen Host-only. Gör om det för varje maskin, i mitt fall två.

Konfigurera IP adress på det enda nätverkskort som finns i övriga maskiner. Jag valde statisk och en lämplig IP utifrån vad jag hade konfigurerat med vmnetcfg.exe. Här konfigureras defult gateway till den IP-adress din gateway-maskin har på sitt Host-only nätverkskort.
Okay, nu är det ändå så mycket som 227 dagar kvar till vår startdag för vandringsloppet Fjällräven Classic. En rätt lång tid kan man tycka. Men ni kanske upplever tillvaron som mig, att rätt var det är har en lång tidsperiod passerats med något man i efterhand upplevde som rasande fart. Det är alltså dags att i varje fall börja tänka på sin utrustning. Som jag ser det finns det tre stora fördelar med att skaffa utrustningen i tid. Två ekonomiska. Du kan sprida dina inköpskostnader över en längre tid, för räkna med att bra saker kostar. Den andra ekonomiska är att ha koll på marknaden under en längre tid, för under denna tid passerar du säkerligen flera rea-perioder. Till slut kanske just det du söker är ordentligt nedsatt i pris. I dagarna kan man hitta en hel del grejer på mellandagsrea och framme i mars kanske man hittar något på Vildmarksmässan. Den tredje stora fördelen är att du hinner ha glädje av, och använda din utrustning innan vandringen. Då vet man hur(/om) den fungerar. Du har hunnit lära dig hur dina fötter kommer överens med dina kängor. Du vet hur ryggsäcken ska vara justerad. Du vet hur tältet sätts upp. Du kanske ser ännu fler fördelar än dessa tre? Kanske någon du vill rangordna högre än mig.
Viss utrustning är det för mig ett krav att äga själv. Kläder och kängor har jag helst egna. Men annan utrustning kan man ju låna. Det kan vara ett sätt att hålla nere kostnader, speciellt om man inte är i naturen för övrigt, för varför lägga flera tusen på ett bra tält som endast får komma ut i sitt rätta element under en enda vandring? Låna, det är ju en fjärde fördel med att vara ute tidigt! Om du är sugen på en speciell ryggsäck men inte provat den så kanske du hinner låna en ryggsäck och prova den om du är ute i god tid.
Hur väljer man då sin utrustning och vad för faktorer påverkar?
Ekonomi. Vad får din pryl kosta och hur fördelar man sin budget på olika prylar?
Vikt. Hur lätt ska din pryl vara och hur får vikten påverka andra faktorer som pris och komfort? Hur fördelar du din viktbudget?
Komfort + temperaturspann. Ska/måste en pryl enligt din mening ha bra komfort även om det påverkar pris eller vikt negativt? Vilka lägstatemperaturer ska t.ex. din sovsäck klara?
Design. Är det viktigt för dig att din pryl är snygg, har rätt funktion eller både och?
Tillgång. Finns din pryl att få tag på? Du kanske behöver ett tält nu men det du vill ha släpps inte på marknaden för än om sex månader. Din storlek kanske är svår att hitta.
Användningssätt. Ska du enbart använda din pryl på långa turer i fjällen eller ska de vara all-around?

Kök,
Jag har ett kök sedan några år tillbaka. Det är ett Primus EasyFuel. Köket väger 346 gram (utan bränsle). Prisexempel 818 kr hos outnet.se. Det är inte marknadens lättaste kök men tillräckligt lätt för mig. Köket är enkelt att använda och står stabilt. Det har inget integrerat vindskydd. Ska man använda sitt kök vintertid så finns det andra lämpligare kök än detta där bränslet är effektivt i låga temperaturer, gas blir ineffektivare med sjunkande temperatur.

Ryggsäck,
Jag köpte en ryggsäck i somras inför vår semester i Grövelsjön. Det blev en Fjällräven Kajka, olivgrön och i storleken 85 liter. Den väger 3150 gram. Prisexempel 3499 kr hos Naturkompaniet.
Under Vildmarksmässan våren 2011 lyssnade jag på ett föredrag av Fjäderlätt. De presenterade sin metod 343, 3 for 3. 3 för 3 går ut på att de tre tyngsta prylarna, tält, sovsäck+liggundrerlag och ryggsäck, ska hamna på en totalvikt om max 3 kg. Visst, det är väl på dessa tunga prylar man kan spara in vikt och inte på att kapa skaftet på sin tandborste. Men här spelar de påverkande faktorerna in. Beroende på hur du fördelar din vikt får du mer eller mindre över till t.ex. din ryggsäck. Jag har valt en ryggsäck som kommer att totalhaverera 343-metoden i en stor krasch! Enbart min ryggsäck väger över tre kilogram och det utan att jag lagt i varken tält, sovsäck eller liggunderlag… Men jag tror på min ryggsäck och att jag kommer uppskatta de detaljer som finns där men som samtidigt gör den tyngre.

Kängor,
Tidigare hade jag ett par sköna Meindl kängor. Jag hade haft dem i många år och var nöjd med dem. Det var perfekt eftersom jag räknade med att använda dem under vandringen nästa år och jag var van vid dem. Tyvärr gick de sönder för ett par veckor sedan. Ena kängan sprack sönder till den grad att jag inte ville laga dem. Eftersom jag använder kängor då och då så köptes ett par nya rätt snabbt. Valet blev ett par Lundhags Professional High. Vikt 1720 gram och de köptes för 3799 kr hos Kängspecialisten. Jag har redan använt dem en hel del, faktum är att jag gjorde en chansning redan andra dagen och hade dem på en >20 timmar lång extrem geocaching-tur… Rätt oklokt men jag hade andra skor redo om fötterna hade protesterat. De är dock hur sköna som helst! Mycket skönare än mina kasserade Meindl!
T.o.m. den första turen gick smärtfritt. Jag är lycklig över att jag köpt dem och tror de blir jättebra till vandringen!
Kommentar om packningens vikt under Fjällräven Classic:
Enligt reglerna måste du ha med dig viss utrustning. Erfordrad utrustning specificeras bra i reglerna. Dock får ett sällskap dela på viss utrustning. T.ex. tält och kök. Det innebär i vårt fall att vi fördelar lasten så om jag bär tältet så bär Per kök med utrustning. Det här vinner vi på både i packningsvikt och i ekonomi med färre inköp.
Disclaimer!
Observera att jag är en glad amatör som skriver om mina upplevelser. Jag är inte på något sätt proffs när det gäller friluftsliv. Om du inte vet hur du ska göra dina val, så gå till en fackbutik och tala med en kunnig person.
Dess utom vill jag påpeka att jag inte har någon form av rabatt, sponsring eller annan koppling till de företag jag nämner i bloggen.
I flera år har jag känt till Fjällräven Classic, ett vandringslopp som årligen arrangeras av Fjällräven i storslagen Svensk natur. Men först på senaste året har jag studerat konceptet närmare och då dröjde det inte lång tid för än jag beslutat mig att genomföra loppet. Det på senaste tiden nytända intresset för Svensk fjällvärld kan säkert kopplas till de trevliga sommarsemestrar vi haft i Grövelsjön de senaste två åren tillsammans med familjen Morgsterious. Gamla idéer och mål har väckts till liv och de kommer inte alla att få uppfyllas genom detta lopp, men vad sjutton, man kan ju inte göra allt samtidigt!
Loppet sträcker sig 110 km från Nikkaluokta via Kebnekaise och med mål i Abisko. Vid Kebnekaise passerar loppet vid STF-stationen och man behöver inte passera via toppen. Annars är just toppen en utav mina gamla mål som legat i dvala.
Nu var jag tillräckligt fokuserad på mitt mål för att anmäla mig. T.o.m. så fokuserad att jag inte tvivlade på att genomföra loppet själv om ingen kompis ville slå följe. Biljetterna släpptes i början på oktober och jag köpte min direkt samma timme som släppet. De populära startgrupperna sålde slut snabbt och i november blev samtliga startgrupper slutsålda, så den som vill hitta en startbiljett nu får försöka köpa från någon som ändrat sig och inte längre vill genomföra. Efter köpet informerades några runt omkring mig att jag köpt biljett i startgrupp 1 och de gavs chansen att själva köpa sina biljetter om de ville följa med. Den jag hade gissat på som säkraste kortet, Jimmy E, avstod erbjudandet till förmån för annat äventyr i samma område. Som familjefar får man prioritera den tid man kan spendera borta från familjen och i sommar blir Jimmys prioritering en topptur på Kebnekaise! Till min glädje hakade Per H på! En kompis med liknande intressesfär som mig.
Nu är det ca nio månader kvar till loppet men förberedelserna har redan börjat. Jag hoppas att få återkomma med fler inlägg om detta. Vi ska träna, välja ut och köpa utrustning, se till att kängorna är så bra vi kan få dem och se till att vi inte testar nyinköpt utrustning för första gången uppe på fjället.
Det här är verkligen något jag ser fram emot, både med glädje och med respekt inför uppgiften!
Det konto jag använder vid geocaching startade jag hösten 2010. Efter ett par veckor från att jag öppnade kontot kom jag på ett mål, att testa om jag klarade av 100 found loggar till årsskiftet 2010/2011. Det gick, jag loggade #100 på nyårsaftons morgon. Då fick jag lite blodad tand. Funderingar kom upp om vad för mål som var lämpliga till årsskiftet 2011/2012. Det egentliga målet är naturligtvis att göra något jag tycker är roligt, men för att kvantifiera det hela så blev målen att nå 500 found loggar samt att logga alla geocacher av typerna traditional, multi, letterbox hybrid, earthcache och webcam och wherigo, inom ett egendefinierat område av Stockholms innerstad + Bergshamra. Det man kan notera på cachetyperna är att jag ännu inte gått in för att lösa alla lysande och givande mystery/unknown-cacher som finns i området. Jag har dock tjuvstartat lite med dem.
Nu är året snart passerat och de få kvarvarande dagarna kommer inte nämnvärt att påverka mitt resultat. Det första målet, 500 found loggar, visade sig nåbart med enkelhet. Jag behövde logga 400 founds för att nå 500 totalt och tills idag har jag loggat 851 med totalen 951. Där överträffade jag mitt mål med råge!
Mål två, att logga alla cacher av utsedda typer i mitt målområde, det blir ej nåbart till årsskiftet. Det har gått bra men det når ej ända fram. Jag har lite bättre koll på vad jag har kvar än vad jag faktiskt loggat under 2011. Kartan nedan visar de kvarvarande:

Kvarvarande fördelar sig så här:
5 st traditionals
10 st multis
4 st wherigos (som geocaching.com-kartan visar som frågetecken vid denna zoom-nivå, precis som unknown, men unkown är bortfiltrerade)
Totalt 19 st kvar i målområdet. Av dessa 19 är 2 st traditionals disablade, det syns inte heller på denna zoom-nivå. Hur som helst så har de ej gått att logga på ett tag. Resten är det egentligen bara att ge sig på. De två på Fjäderholmarna kräver ju lite planering. Speciellt multin som jag vet slutar på ön bredvid dit reguljär båttrafik inte går. Två traditionals på norra delen kräver klättring. Den nyaste multin på Söder är lång och tar lite tid.
Hur har det då gått? Vi kan se mina glada gubbar, loggade founds på denna karta:

Även denna karta från geocaching.com har lite egenheter. Här handlar det inte om zoom-nivåer utan om arkiverade geocacher. Alla geocacher man loggat found på men som är arkiverade presenteras ej på kartan. Det kanske inte är så många men i varje fall några.
På kartan är inte mystery/unknown-cacher bortfiltrerat så ni kan se att det finns en hel del sådana inom mitt målområde. Det innebär också att några glada gubbar representerar just loggade mystery-cacher och inte dem jag koncentrerat mig på.
Av alla glada gubbar är även en delmängd loggade under slutet av 2010. Men eftersom jag loggade 100 founds under 2010 och rätt många var utanför stan så uppskattar jag att kanske 70 glada gubbar är från 2010 och 200+ från 2011.
Varför nådda jag inte båda mina mål?
När jag är ute så ska det vara för att jag vill, att jag har tid och att det ska vara roligt. Jag är gärna med min familj och hur jag har förvaltat den tid jag har haft över för denna hobby har anpassats efter vilka olika turer som stått till buds vid varje tillfälle. Ofta slår jag följe med andra kompisar inom hobbyn och då åker vi till områden som passar alla i gänget. Det innebär oftast att det inte blir i innerstan. Men det innebär lika ofta att det blir ett mycket bättre område än innerstan! Områden som kan ge betydligt bättre upplevelse både i natur, den motion man får och allmän kvalité på cacher. I slutändan innebär det att mina turer oftare går utanför årets målområde än i det. Men det är inget jag lider av. Huvudsaken att det är något skoj.
Mål 2012?
Jag har inte funderat ut några mål för 2012. En sak är säker, det blir inga mål i antalet loggar. Hellre kvalité än kvantitet.
